Världsåret 2011 kanske inte var så pepp; Valentinåret 2011 var å andra sidan trevligt. Här är några heta trender under året som gått!

#1: Ruckel

Ruckeltrenden slog stort i år! Redan i början av året var jag inne på alternativa boenden och rent ut förfallna skräphögar, men jag vågade väl knappt tro på allvar att jag inte skulle bli sittandes i ett rum i Upplands Väsby resten av livet.

Vändningen kom i Oktober! Efter ett halvårs drömmande runt Booli och Blocket hittade jag huset på Skogsduvevägen. Uthyres som rivningskontrakt. Sommarstugestandard. Nära till folk. Fuck yeah. Ett snabbt samtal med Stina, ett mail, och det var vårt inom en vecka!

Nu sitter jag här i det flagnande huset med 18 graders värme, lutande golv, fuktskador i taket, bisarra muralmÃ¥lningar, katter & kompis. Och jag är sÃ¥ lycklig. ♥

…vet dock om att jag mÃ¥ste flytta inom ett Ã¥r eller sÃ¥. Drömmer alltsÃ¥ vidare. Torp? ”Husvagn”? Udda, eller hejdlöst galna lösningar? 2012! 2013!

#2: Skogen

Skogstrenden peakade under första halvåret, men det hade mer att göra med tidsbrist under hösten än något annat. I vilket fall. Jag var ute och trampade runt redan i april medan jag väntade på att snön skulle försvinna (minns ni snön??), men det var när jag hittade en annan skogsmulle i Stina som vi kom iväg lite längre.

Nu har vi vandrat större delen av Sörmlandsleden mellan Järna och Malmköping. Så fint.

#3: Katter

Jag tog med mig Krisse till Skogsduvevägen, där även Stinas Love bor. Lika mycket katter som folk här, med andra ord. Ständig underhållning.

#4: Folk

Det är faktiskt sjukt trevligt att bo med folk runt sig, laga små middagar, ses & trivas. Det är väl mest det som inte får mig att försvinna ut i skogen med en yurta redan nu, dårå.

#5: Jobbomväxling

Bokserien jag illustrerade för Rabén & Sjögren la ner, men å andra sidan har jag gjort mitt första tecknarjobb för KP, och folk har spontant hört av sig för att ge mig jobb. Lönekneget i säkerhetskontrollen på Arlanda blev för uselt, men jag hittade ett trevligt litet hotell att återgå till nattjobbandet på.

Jag jobbar på, men jag kan ju inte påstå att 2011 blev året då jag fick ett tydligt fokus. Oh wellah!

Bubblare: Inlagda grönsaker

Det började med att Janetta & pudeln släpade iväg mig pÃ¥ att gräva upp gerillaodlade jordärtskockor, men det var dom egeninlagda rödbetorna som fick mig helt fast. Och den riktigt lyckade surkÃ¥len! Grönsaker i glasburkar: Det är sÃ¥ jävla gott! ♥

På pappret såg det fint ut. På mäklarfotona också, för den delen. Inget indraget vatten, men el, och så nära civiliserade busskommunikationer som går tidigt till sent — och så nära till kneget — och så billigt. I tanken hade jag redan funderat på att flytta in, odla upp den gräsbevuxna delen av tomten, och investera i en handvevad tvättmaskin.

Ja ja. Jag drömde tillräckligt starkt för att Ã¥ka ut att titta pÃ¥ stället. Man mÃ¥ste ju onekligen erkänna att det stod ”renoveringsbehov”.

Hade det bara varit träpanelen pÃ¥ väggarna hade det väl varit en sak, men uteplatstaket var mögligt, innertaken enligt uppgift fuktskadade, och trappräcken mm sönderbrutna. Utan tak & väggar hade jag behövt bygga upp frÃ¥n grunden, men ”grunden” bestod av plintar, som ocksÃ¥ var sneda och vinda. Marken under var arrenderad. Tror inte det, va.

Men ändÃ¥. Jag hann börja flytta in lite i hjärtat. I ungefär en dag ”ägde” jag ett hus i skogen. :(

Visst, jag erkänner vissa civilisationsflyende drag sedan tidigare, men nästan-drömmen om att ta det på allvar skyller jag helt på Tinets pysslande. Eh, och på min kollega på kneget som bor i skogen med vedspis. Antar att ni också märkt hur saker man funderar på dyker upp omkring en hela tiden?

Jag är sÃ¥ trött pÃ¥ bostadsstress. Jag tycker om träd, och jag tycker om vedkaminer. Folk skulle väl aldrig komma över spontant ut till skogen, men det är ingen som kommer över spontant ut till Upplands Väsby heller, sÃ¥ pÃ¥ det sättet skulle inget ändras. Hm…

Ute blåser vintervind, inne är det tråkigt! Då gör Valentin en kopp varm choklad och drömmer om äventyr. Här är tre kartor jag väver drömmar runt:

1. Katrineholm – Gnesta

Två mellansvenska orter som kanske sällan nämns med drömmande blick, men här går en trevlig del av Sörmlandsleden (etapperna 13:1 till 26, närmare bestämt). 160 km vandring i sjönära skog, enkelt & billigt att ta sig till från STHLM. 5-7 dagars vandring beroende på hur snabbt man vill gå.

Det skulle bli den längsta sträcka jag vandrat själv, hittills. Intressant också att se hur det funkar, både praktiskt och mentalt.

Sannolikhet: 95% – Om inget dÃ¥ligt (eller bättre) kommer i vägen sÃ¥ är detta en plan för april, sÃ¥ snart nuvarande deadline är nÃ¥dd.

2. Rostock – Berlin

Här går lite mer än halva Radweg Berlin-Kopenhagen, cykelvägen mellan Köpenhamn & Berlin. Det är knappt 40 mil och borde bara ta en 4-7 dagar att cykla, och känns som en lockande första längre cykeltur. Jag gillar verkligen iden med långfärdscykling; lite samma glädje i att ta sig fram i mänsklig takt som vandring, men ändå så pass mycket snabbare att man kan komma längre bort.

Sannolikhet: 50% – Problemet är mest att jag inte kan cyklar. Och man ska nog inte ge sig ut lÃ¥ngt om man inte själv kan fixa en punka, sätta tillbaka en kedja, och allt som kan hända. Min cykel är ganska sÃ¥ mkt skräp, ocksÃ¥.

Men Cykloteket hÃ¥ller mekkurser, om jag kan gÃ¥ pÃ¥ en sÃ¥n + ha rÃ¥d med en lite bättre velociped…

3. Stockholm – Alexandroupolis

NU snackar vi, god vänner! Här har vi större delen av fotvandringsled E6, drygt en 400 mil. Tar som allra minst ett halvår att gå, förmodligen lite mer.

Alltså. Det är något så vansinnigt lockande i att gå så långt till fots. Dag för dag små sträckor i taget, men till slut är man ända borta i Turkiet!

Sannolikhet: 10% – Längden är nog ett mindre hinder än att man mÃ¥ste ha rÃ¥d & tid att ta ledigt en 6-8 mÃ¥nader under rätt Ã¥rstider. Dessutom känns det inte som ett ensamvandrarprojekt, sÃ¥ man bör hitta en annan människa som kan & vill gÃ¥ genom hela jävla Europa.

Men man ska aldrig säga aldrig! Och kan jag få till cykelkunskapen är alternativet en 2-3 månaders cykling, och då stiger vi till minst 20%!

Det är en återkommande dröm och längtan. När hyresköpoängen tickar in sin långsamma dans, när bostadsrätterna på hemnet.se likt hägringar ser ut som de mest realistiska men samtidigt helt ogreppbara alternativen, då ser jag den i mitt inre vid skogens bryn: Min alldeles egna yurta.

Jag kom i kontakt med konceptet att bo i en yurta för en 5-6 Ã¥r sen, via lite galna amerikaner. Jag har definitivt bott sämre i mitt liv — Jag har bott i en garderob där jag bara fick plats att sova pÃ¥ diagonalen; olagligt i en möbelkoja i en fabrikslokal; mitt i vintern i min arbetsförmedlares friggebod. En redig yurta kan i alla fall gÃ¥ upp till en 30 runda m².

Efter en lätt skattechock räknade jag ut idag att jag behöver tjäna 190 000/år i mitt eget företag för att få ut 7000 efter skatt / månad. Det är vid tillfällen som dessa som bilden av yurtan växer sig så stark att jag nästan kan känna doften av filtad ull.

En äkta mongolsk yurta kan jag t.ex. importera via Danmark, till priset av ca 25 000. Då är den ju tyvärr inte anpassad för det fuktigare europeiska klimatet, så man får räkna med att den kan ta skada. Då vänder jag mig istället till en brittisk yurtatillverkare som anpassat material och struktur till ett nordeuropeiskt klimat, och priset går upp till minst det dubbla. Säg 65 000.

En yurta är då mer lik en ihopfällbar hydda än ett tält, men är i grunden inte en permanent struktur. Amerikaner och de flesta européer får ställa upp den där de önskar, om inte markägaren klagar, men så icke jag: I Sverige behöver den bygglov. Men låt oss inte nedslås: Jag köper en skogstomt i vildaste Uppland för 75 laxar, utanför detaljplanerat område.

Så. För 140 000 bor jag nu på egen mark i en lyxig hydda i skogen. Beroende på hur mycket jag lånar av detta betalar jag 1000-1500/månad, eller inget om jag sparat riktigt duktigt. Grävning av brunn tillkommer eventuellt, toaletten blir en mulltoa, och den löpande kostnaden blir bränsle för min lilla kamin. Internet kan man nu för tiden få via mobiltelefonnätet, så jag skiter i avancerade installationer.

Kanske låter det oseriöst. Jag ÄR oseriös. Och halvt seriös. Jag VET inte om jag är seriös eller inte. Vad är egentligen mest otroligt: Att jag skulle bosätta mig i en yurta, eller att jag skulle få råd att ta lån på en miljon+?

Ja, eller hur. Låt oss helt enkelt säga att mitt turkiska blod ropar efter centralasiens stäpper.