Världsåret 2011 kanske inte var så pepp; Valentinåret 2011 var å andra sidan trevligt. Här är några heta trender under året som gått!

#1: Ruckel

Ruckeltrenden slog stort i år! Redan i början av året var jag inne på alternativa boenden och rent ut förfallna skräphögar, men jag vågade väl knappt tro på allvar att jag inte skulle bli sittandes i ett rum i Upplands Väsby resten av livet.

Vändningen kom i Oktober! Efter ett halvårs drömmande runt Booli och Blocket hittade jag huset på Skogsduvevägen. Uthyres som rivningskontrakt. Sommarstugestandard. Nära till folk. Fuck yeah. Ett snabbt samtal med Stina, ett mail, och det var vårt inom en vecka!

Nu sitter jag här i det flagnande huset med 18 graders värme, lutande golv, fuktskador i taket, bisarra muralmÃ¥lningar, katter & kompis. Och jag är sÃ¥ lycklig. ♥

…vet dock om att jag mÃ¥ste flytta inom ett Ã¥r eller sÃ¥. Drömmer alltsÃ¥ vidare. Torp? ”Husvagn”? Udda, eller hejdlöst galna lösningar? 2012! 2013!

#2: Skogen

Skogstrenden peakade under första halvåret, men det hade mer att göra med tidsbrist under hösten än något annat. I vilket fall. Jag var ute och trampade runt redan i april medan jag väntade på att snön skulle försvinna (minns ni snön??), men det var när jag hittade en annan skogsmulle i Stina som vi kom iväg lite längre.

Nu har vi vandrat större delen av Sörmlandsleden mellan Järna och Malmköping. Så fint.

#3: Katter

Jag tog med mig Krisse till Skogsduvevägen, där även Stinas Love bor. Lika mycket katter som folk här, med andra ord. Ständig underhållning.

#4: Folk

Det är faktiskt sjukt trevligt att bo med folk runt sig, laga små middagar, ses & trivas. Det är väl mest det som inte får mig att försvinna ut i skogen med en yurta redan nu, dårå.

#5: Jobbomväxling

Bokserien jag illustrerade för Rabén & Sjögren la ner, men å andra sidan har jag gjort mitt första tecknarjobb för KP, och folk har spontant hört av sig för att ge mig jobb. Lönekneget i säkerhetskontrollen på Arlanda blev för uselt, men jag hittade ett trevligt litet hotell att återgå till nattjobbandet på.

Jag jobbar på, men jag kan ju inte påstå att 2011 blev året då jag fick ett tydligt fokus. Oh wellah!

Bubblare: Inlagda grönsaker

Det började med att Janetta & pudeln släpade iväg mig pÃ¥ att gräva upp gerillaodlade jordärtskockor, men det var dom egeninlagda rödbetorna som fick mig helt fast. Och den riktigt lyckade surkÃ¥len! Grönsaker i glasburkar: Det är sÃ¥ jävla gott! ♥

Det är svårt med bloggandet! Jag har gjort en hel del tecknande och grejer på senaste tiden, det har jag faktiskt, men inget jag får lägga upp här riktigt än. Samtidigt har jag flyttat, med väldigt kort varsel. Jag bor nu i ett mycket roligt (om än lätt kylslaget) gammalt hus som jag hyr tillsammans med fellow tecknare Stina Lövkvist.

Huset är i och för sig en estetisk upplevelse på många nivåer. I grunden är det ett gammelhus från förra sekelskiftet som sakta förfallit till ett skick där det köptes bara för att rivas. Men vår hyresvärd blev pappa istället för att ägna sig åt sitt husprojekt, och hyrde alltså ut skruttvillan till två tidigare hyresgäster för att täcka lånekostnaderna. Dessa satte sin alldeles egna prägel på det hela, och sen kom Stina och jag och renoverade järnet.

Ja, redan i hallen ser man hur två bohag har mötts, korsbefruktats och bildat nya spännande hybrider. Jag har tillfört svart, vitt och sju miljarder växter som täcker alla möjliga ytor. Stina har tillfört guld, ljus och starka färger.

Tidigare hyresgäster hade lämnat efter sig vackra detaljer sÃ¥ som dessa väggflames, utförda i spritpenna av ”Joel”. De lämnade ocksÃ¥ smuts, fönster tätade med frystejp, och en plÃ¥ttunna full av trash.

Ingen sentida galenskap kan dock rå på den ursprungliga! Det syns bäst i källaren, där rå fukt och brutala elinstallationer samsas med ett gäng säregna muralmålningar. Drar man exempelvis undan de blå plyshgardinerna i trappan kan man avnjuta en serie bilder av celldelningens olika faser:

Fantastiskt! Nästan lika fantastiskt som tomten. Jag behöver bara lyfta ögonen från mitt arbetsbord för att se syrenbuskar, gamla fruktträd, tallar och ekar. Detta kommer bli så sjukt fint.

På pappret såg det fint ut. På mäklarfotona också, för den delen. Inget indraget vatten, men el, och så nära civiliserade busskommunikationer som går tidigt till sent — och så nära till kneget — och så billigt. I tanken hade jag redan funderat på att flytta in, odla upp den gräsbevuxna delen av tomten, och investera i en handvevad tvättmaskin.

Ja ja. Jag drömde tillräckligt starkt för att Ã¥ka ut att titta pÃ¥ stället. Man mÃ¥ste ju onekligen erkänna att det stod ”renoveringsbehov”.

Hade det bara varit träpanelen pÃ¥ väggarna hade det väl varit en sak, men uteplatstaket var mögligt, innertaken enligt uppgift fuktskadade, och trappräcken mm sönderbrutna. Utan tak & väggar hade jag behövt bygga upp frÃ¥n grunden, men ”grunden” bestod av plintar, som ocksÃ¥ var sneda och vinda. Marken under var arrenderad. Tror inte det, va.

Men ändÃ¥. Jag hann börja flytta in lite i hjärtat. I ungefär en dag ”ägde” jag ett hus i skogen. :(

Visst, jag erkänner vissa civilisationsflyende drag sedan tidigare, men nästan-drömmen om att ta det på allvar skyller jag helt på Tinets pysslande. Eh, och på min kollega på kneget som bor i skogen med vedspis. Antar att ni också märkt hur saker man funderar på dyker upp omkring en hela tiden?

Jag är sÃ¥ trött pÃ¥ bostadsstress. Jag tycker om träd, och jag tycker om vedkaminer. Folk skulle väl aldrig komma över spontant ut till skogen, men det är ingen som kommer över spontant ut till Upplands Väsby heller, sÃ¥ pÃ¥ det sättet skulle inget ändras. Hm…

Det är en återkommande dröm och längtan. När hyresköpoängen tickar in sin långsamma dans, när bostadsrätterna på hemnet.se likt hägringar ser ut som de mest realistiska men samtidigt helt ogreppbara alternativen, då ser jag den i mitt inre vid skogens bryn: Min alldeles egna yurta.

Jag kom i kontakt med konceptet att bo i en yurta för en 5-6 Ã¥r sen, via lite galna amerikaner. Jag har definitivt bott sämre i mitt liv — Jag har bott i en garderob där jag bara fick plats att sova pÃ¥ diagonalen; olagligt i en möbelkoja i en fabrikslokal; mitt i vintern i min arbetsförmedlares friggebod. En redig yurta kan i alla fall gÃ¥ upp till en 30 runda m².

Efter en lätt skattechock räknade jag ut idag att jag behöver tjäna 190 000/år i mitt eget företag för att få ut 7000 efter skatt / månad. Det är vid tillfällen som dessa som bilden av yurtan växer sig så stark att jag nästan kan känna doften av filtad ull.

En äkta mongolsk yurta kan jag t.ex. importera via Danmark, till priset av ca 25 000. Då är den ju tyvärr inte anpassad för det fuktigare europeiska klimatet, så man får räkna med att den kan ta skada. Då vänder jag mig istället till en brittisk yurtatillverkare som anpassat material och struktur till ett nordeuropeiskt klimat, och priset går upp till minst det dubbla. Säg 65 000.

En yurta är då mer lik en ihopfällbar hydda än ett tält, men är i grunden inte en permanent struktur. Amerikaner och de flesta européer får ställa upp den där de önskar, om inte markägaren klagar, men så icke jag: I Sverige behöver den bygglov. Men låt oss inte nedslås: Jag köper en skogstomt i vildaste Uppland för 75 laxar, utanför detaljplanerat område.

Så. För 140 000 bor jag nu på egen mark i en lyxig hydda i skogen. Beroende på hur mycket jag lånar av detta betalar jag 1000-1500/månad, eller inget om jag sparat riktigt duktigt. Grävning av brunn tillkommer eventuellt, toaletten blir en mulltoa, och den löpande kostnaden blir bränsle för min lilla kamin. Internet kan man nu för tiden få via mobiltelefonnätet, så jag skiter i avancerade installationer.

Kanske låter det oseriöst. Jag ÄR oseriös. Och halvt seriös. Jag VET inte om jag är seriös eller inte. Vad är egentligen mest otroligt: Att jag skulle bosätta mig i en yurta, eller att jag skulle få råd att ta lån på en miljon+?

Ja, eller hur. Låt oss helt enkelt säga att mitt turkiska blod ropar efter centralasiens stäpper.