…så då kan man ju tycka att man borde känna sig nöjd, men den som följt bilden hela vägen hamnar ändå lätt med en tom känsla. Bilden i mitt huvud var kanske bara en vag aning om vad jag ville ha, men för varje streck jag lagt har tusen andra inte dragits. Eh, eller typ tio, i alla fall.

Bara grovskisserna där man försöker få fram någon sorts grundläggade komposition! Bilden ”skog, barn, troll, byggnad” kan ju göras från hur många vinklar som helst. Jag bestämmer mig tidigt för barnet i förgrunden, trollet vid byggnad i mellangrunden, och skogshorisont i bakgrunden (eftersom jag vill ha fokus på barnet, detaljer på byggnaden, och inte teckna onödigt många grenar/barr/löv).

Så man väljer sig en komposition med en tämligen tydlig riktning i bilden, drar upp det stort på datorn, skriver ut, släpar fram ljusbordet, och sätter igång. Efter någon timmes pillande har man blyertsskissen, och allt i bilden har obarmhärtigt placerats just där, och ingen annanstans.

Tuschningen kan dock fortfarande bestämma så mycket. Ska jag försöka behålla vänheten i blyertslinjerna, eller dra på feta outlines? Varifrån faller ljuset? Är det dag eller natt?

Den tushade bilden, däremot, kan få HELT olika stämning beroende på vad man väljer att göra med sin färg. Ska färgen i sig tillföra detaljer, som den slutgiltiga akvarellen nu gör? Det hade blivit en helt annan bild med renare färgytor där linjerna fått dominera — Inte bara för att färgkänslan är annorlunda, utan för att ögat hade fått ledas runt i bilden på ett helt annat sätt. Kanske tydligare?

Kanske det är därför man så lätt känner sig tom och halvnöjd när man sitter med sin färdiga bild? Man har sett en bild födas, men många fler dö…

» En bilds födelse och död är ett blogginlägg syndikerat från Dandybloggen.

Det fanns fler såna böcker (jag var ett ganska lättskrämt barn). Ibland när jag sitter med mina bilder undrar jag: Gör jag en sån bild nu?

…jag menar, inte som något NEGATIVT. Barn förtjänar läskigheter som faktiskt är lite läskiga, inte bara töntiga. Jag skulle inte ha något emot att komma upp till Quentin Blakes nivå överlag, liksom.

Men ändå. Känslan av att peta direkt i små formbara hjärnor. ;)

» Att traumatisera små barn är ett blogginlägg syndikerat från Dandybloggen.

:D

Eftersom omslaget syns i den tryckta katalogen (till skillnad från PDF-versionen ovanför) tänker jag härmed lägga upp det här också:

Eftersom min dator är lite uppfuckad bildskärmsmässigt ska det tryckta omslaget färgkalibreras om lite jämfört med ovan. Jag var lite nervös överlag, eftersom datafärgläggningen raben&sjögren bestämde sig för var något jag inte gjort på ett tag, men nu är jag nöjd. Och jag gillar min logga!

» Katalogen är ute! Aw yeah! är ett blogginlägg syndikerat från Dandybloggen.