Tillbringade en avslappnande eftermiddag i Edvard Anderssons vÀxthus. Att teckna av vÀxter Àr som att tvÀtta ögonen och sjÀlen. Blir det inte fint blir det i alla fall en trevlig organisk form. Och oavsett hur bra man Àr pÄ att teckna och hitta pÄ sÄ hittar jag nya former varje gÄng.
Dessutom blir jag lugn och glad av vÀxter. Edvard Anderssons vÀxthus Àr extra trevligt för att det luktar sÄ gott, ocksÄ: Medelhavsdelen har mÄnga kryddvÀxter utöver blommor. Bara att öppna dörrarna Àr avslappnande.
Men framförallt, formerna och texturerna. Jag borde Äka hit och teckna oftare. Och ta med fÀrger!
Detta mÀsterverk levde frÄn början i en text som lyckades ta upp bÄde offentlig stickning, varulvar och Jean-Pierre Barda. Men vissa blogginlÀgg vill helt enkelt inte knyta ihop sig.
Ibland nÀr man jobbar pÄ en bild kÀnns det sÄ tydligt att man skalar av möjligheter frÄn bilden nÀr man gör den fÀrdig. I huvudet Àr det en vag idé om vad jag vill att bilden ska innehÄlla: Skog. Ett barn. Ett troll. En gammal fallfÀrdig byggnad. PÄ pappret finns onekligen sedan skog, ett barn, ett troll och en gammal fallfÀrdig byggnad.
…sĂ„ dĂ„ kan man ju tycka att man borde kĂ€nna sig nöjd, men den som följt bilden hela vĂ€gen hamnar Ă€ndĂ„ lĂ€tt med en tom kĂ€nsla. Bilden i mitt huvud var kanske bara en vag aning om vad jag ville ha, men för varje streck jag lagt har tusen andra inte dragits. Eh, eller typ tio, i alla fall.
» Läs fortsättningen på inlägget "En bilds födelse och död"
NĂ€r jag var liten lĂ€ste jag HĂ€xorna av Roald Dahl, med illustrationer av Quentin Blake. Jag kommer fortfarande ihĂ„g skrĂ€cken nĂ€r jag blĂ€ddrade upp uppslaget dĂ€r man fick se ĂverhĂ€xan utan sin vĂ€nliga mask. Jag vĂ„gade knappt se boken, nĂ€r jag visste att den fruktansvĂ€rda bilden fanns dĂ€r inne.
Det fanns fler sÄna böcker (jag var ett ganska lÀttskrÀmt barn). Ibland nÀr jag sitter med mina bilder undrar jag: Gör jag en sÄn bild nu?
…jag menar, inte som nĂ„got NEGATIVT. Barn förtjĂ€nar lĂ€skigheter som faktiskt Ă€r lite lĂ€skiga, inte bara töntiga. Jag skulle inte ha nĂ„got emot att komma upp till Quentin Blakes nivĂ„ överlag, liksom.
Men ÀndÄ. KÀnslan av att peta direkt i smÄ formbara hjÀrnor. ;)
AlltsĂ„, ibland imponeras jag av folks skissböcker. NĂ„gon tar upp ett litet kladdblock ur vĂ€skan, eller orkar skanna det för bloggen, och det Ă€r… serier, och koncept, och experiment, och grejer!
SÄhÀr ser alla mina kladdblock ut:
1) Ett stiliserat ansikte med tydlig nÀsa, 2) ett cartoonigt barn, 3) en tÀmligen androgyn skiss av en kropp.
UPPREPA FĂR ALLTID. Ger du mig en penna och ett tomt papper och inga instruktioner Ă€r det 90% chans att jag tecknar en nĂ€sa i profil.
Sss, sÄ trÄkigt att sitta och jobba pÄ grejer som man inte vÄgar lÀgga upp i bloggen utifall att ens arbetsgivare skulle misstycka. Om nÄgra veckor kanske jag kan visa nÄgonting. Men inte Àn.
EXKLUSIV SMYGTITT: Idag har jag bl.a. skissat en hamster! Bara sÄ att ni förstÄr att jag Àr en Riktig KonstnÀr, oh yah.
NÄ, det Àr inte sÄ hemskt som det lÄter. Humlor Àr ju trots allt vÀldigt söta.
Ett litet hörn frÄn barnboksprojektet:
TvÄ saker (av mÄnga!) som jag var intresserad av som liten var faktaböcker för barn + sociala insekter som bin, myror och humlor. Jag gillar fortfarande faktaböcker, och jag gillar humlor ocksÄ: Hur söta som helst, dom smÄ pÀlstjockisarna. Kolla humlan som gör uppvÀrmningsgymnastik pÄ ett grÀsstrÄ en kall morgon, och sÀg att det inte Àr helt vansinnigt gulligt.
I vilket fall sÄ har jag börjat skissa pÄ en faktabok för barn, som jag vill skicka in till ytterligare en tÀvling. Jag har ganska exakt en mÄnad pÄ mig att göra manus + exempelsidor om jag vill hinna den deadlinen, sen fÄr vi se hur det gÄr.
DÀr glÀdjen nÀr man jobbar pÄ nÄgot och det börjar bli rÀtt, inte för att man har det helt i hand Àn, kanske inte, men man kÀnner vart det Àr pÄ vÀg och man vet att det kommer komma Ànda fram. DEN glÀdjen.
(Stackars den jĂ€ttebögige killen som gick lĂ€ngst fram i Prideparaden pĂ„ ett av mina foton: Jag experimenterar helt hĂ€nsynslöst med hans utseende för att komma pĂ„ hur jag vill teckna / fĂ€rglĂ€gga. Utifall att han Ă€r ett fan av svenska tecknarbloggar: ĂzĂŒr dilerim, çizimlerden daha gĂŒzelsiniz!)
SĂ
HĂR ĂR DET assĂ„ assĂ„ va. Jag har kommit pĂ„ att drivet efter min IdĂ©âą inte Ă€r ett grafiskt driv sĂ„ mycket som en kommunikationsmĂ€ssig dröm, hopp och önskan. Jag vill alltsĂ„ att folk ska se pĂ„ min sida och INTE tĂ€nka ”Ă
sĂ„na fina fĂ€rgglada bilder, sĂ„ trevliga och lĂ€mpade för barn i Ă„ldrarna 6 till 11!” ELLER ”Gu va fint mĂ„lat, jag kan se en fantasyserie i den stilen!” ELLER ”Vilka frĂ€siga seriefigurer!”
Jag hade snarare tĂ€nkt mig: ”Vilka fina bilder, dom fĂ„r mig att ta till mig berĂ€ttandet enkelt samtidigt som de lyfter Ă€mnet och tillför en egen dimension till verket utan att för den delen ta över fokuset helt, passande nog för en berĂ€ttelse om tĂ€mligen viktiga Ă€mnen i dagens samhĂ€lle!”
Ăr det sĂ„ mycket begĂ€rt?
Ăöhhh. Ja, frĂ„nvaron av uppdateringar beror alltsĂ„ inte pĂ„ att jag inte ritat nĂ„got den senaste veckan, utan pĂ„ att jag kört fast i en total blockering dĂ€r jag Ă€r missnöjd med allt jag gör. Jag kan helt enkelt inte lĂ„ta bli att tvivla pĂ„ att mina teckningar kan tas pĂ„ allvar. Buhu.
2011: Ett fint Ă„r
Julkort
Katthatt
ISV 2011…
Nytt hem
Botanisk eftermiddag
Varulvsungar samt vÀnliga ord
Datura
Stickande varulv
KattpensionÀren
