Tyvärr funkar foton inte riktigt av samma anledning som jag inte kom mig för att köpa kompendiet på Etnografiska: Dels är det skulpturer som ska ses i tre dimensioner, dels är det mesta så stort att det inte funkar lika bra på små bilder. Bizango-soldaterna som finns på de flesta affischer är visserligen snygga oavsett format, men det är STOR skillnad på att se dom framför sig i verklig mänsklig storlek.

Dessutom: Som jag har märkt nu när jag jagat foton på nätet (bilderna är inte från utställningen i Stockholm) och jämfört så är Etnografiskas utställning ovanligt snyggt planerad och belyst. Det är viktigt när så mycket bygger på speglar, paljetter och andra reflekterande material.

Så jag är lite bister över att inte hitta någon bra bild på den fantastiska skulpturen av Drottningen med Stjärnan och Draken. Och jag tänker inte ens försöka lägga in något foto på dom helt vansinnigt slående magiska speglarna: Gigantiska 1700-talsspeglar som tagits från de franska kolonialisterna vid slavupproret och sen dekorerats med skulpturer, kedjor och ben. De måste ses i verkligheten.
Åk till Etnografiska!

Uppdaterat: Hells yeah! Någon som ändå lyckats ta rätt fina bilder på speglarna (och många Bizango-krigare) i fin belysning.

» Vodou på Etnografiska är ett blogginlägg syndikerat från Dandybloggen.

Jo, förresten! Jag börjat planera arbetstiden med hjälp av stoppuret i mobilen. 60 minuters jobb för att jag inte ska fastna i tecknandet och råka överanstränga handen, pip. 20 minuters paus för att jag inte ska fastna på Facebook i tre timmar, pip. Är jag beundransvärt välplanerad eller är jag bara konstig nu igen?

För att inte säcka ihop helt mentalt försöker jag hitta kreativ inspiration också. Bland det finaste jag ramlat över på ett tag är Fayum-porträtt.

Fayum-porträtt målades för mumier under den romerska perioden i Egypten. Som man kan se är dom gjorda i skiftande stil (och kvalitet), men jag tycker många av dom är sjukt tilltalande. Lite skeva överlag, men blandningen av realism och ikonisering är verkligen jättefin. Dessutom tycker jag att både människorna på bilderna och målningarna i sig känns läskigt mycket närmare i tid än 2000 år.

Så. Nu vill jag måla. Det hinner jag inte. Men glad blev jag, i alla fall!

» Mental disciplin och mumieporträtt är ett blogginlägg syndikerat från Dandybloggen.

Kladdandet fortsätter, när lönearbetet inte kräver min tid. Idag har jag funderat på om det kanske är vita fält som behövs för att ta akvarellen från ”barnbok” till ”min Idé™”.

När jag har försökt komma på vilka tecknare jag gillar som använder kombinationen snabba linjer + lös akvarell poppar två namn upp i huvudet: Å ena sidan Stina Wirsén, å andra sidan Joann Sfar.

Båda är, enligt mig, supertecknare i varsin genré. Det känns också som en studie i det svåra att kolla på hur andra gör saker: Varken Wirsén eller Sfar ligger så nära mig att det känns meningsfullt att titta för noga på hur de jobbar. Jag är inte ute efter att göra illustrationer med vita ytor som det dominerande elementet; jag kan inte jobba så skrafsigt/ruffigt som Sfar, det är bara inte jag.

Så frågan är väl vad som går att ta till sig när det är min petiga stil som ligger lättast i handen. Någonstans måste det ju ändå gå att använda det drivet för den Goda Sidan.

Jag fortsätter utgå från mina Istanbulfoton. Idag, en promenad längs İstiklal Caddesi:

Jag gillar faktiskt linjerna här — det är detaljerat men snabbt, och det funkar i stort sett. Men att färglägga dom var svårt som fan, däremot, och jag är inte säker på att mitt val blev optimalt…

Frågan är väl: Om det här är en serie, hur ser hela sidan ut? Om man använder vita fält i bilderna: Hur påverkar det sidkompositionen, hur kan man använda ramar / frånvaro av ramar / det vita (?) mellanrummet mellan rutorna? Ska det vara rutor?

Och inför nästa experimentövning: Kan man blanda den här ändå ganska realistiska stilen med något mer cartooniserat, när man ändå har mer än en bild på sig? Som stadsmiljöer är det väl fint, men jag undrar hur jag skulle få de skissartade människorna i de här rutorna att leva upp och berätta…

» Vidare experiment, vidare bilder från Istanbul är ett blogginlägg syndikerat från Dandybloggen.