World Community Grid är ett program som donerar oanvänd datorkraft till viktig forskning. Gratis & hjälper på riktigt!
www.detblirbattre.se Verkliga historier, av verkliga personer, för HBT-ungdomar
I gÄr var jag pÄ Vodou-utstÀllningen pÄ Etnografiska. Jag rekommenderar ett besök till alla. Visuellt var det bland det finaste jag sett pÄ lÀnge. Idag har jag kammat nÀtet pÄ bilder frÄn den hÀr samlingen (som annars finns hos en Marianne Lehmann) för att inte tappa bort det helt.
TyvÀrr funkar foton inte riktigt av samma anledning som jag inte kom mig för att köpa kompendiet pÄ Etnografiska: Dels Àr det skulpturer som ska ses i tre dimensioner, dels Àr det mesta sÄ stort att det inte funkar lika bra pÄ smÄ bilder. Bizango-soldaterna som finns pÄ de flesta affischer Àr visserligen snygga oavsett format, men det Àr STOR skillnad pÄ att se dom framför sig i verklig mÀnsklig storlek.
Dessutom: Som jag har mÀrkt nu nÀr jag jagat foton pÄ nÀtet (bilderna Àr inte frÄn utstÀllningen i Stockholm) och jÀmfört sÄ Àr Etnografiskas utstÀllning ovanligt snyggt planerad och belyst. Det Àr viktigt nÀr sÄ mycket bygger pÄ speglar, paljetter och andra reflekterande material.
SÄ jag Àr lite bister över att inte hitta nÄgon bra bild pÄ den fantastiska skulpturen av Drottningen med StjÀrnan och Draken. Och jag tÀnker inte ens försöka lÀgga in nÄgot foto pÄ dom helt vansinnigt slÄende magiska speglarna: Gigantiska 1700-talsspeglar som tagits frÄn de franska kolonialisterna vid slavupproret och sen dekorerats med skulpturer, kedjor och ben. De mÄste ses i verkligheten.
Ă k till Etnografiska!
Jag skulle kunna göra en serie om hur slafsigt det Àr att deadline-jobba hemifrÄn, men det gjorde jag ju redan för ett Är sen. Sorgligt lite har hÀnt sen dess: Min skÀggvÀxt har inte blivit vackrare, men katterna har blivit tvÄ.
Jo, förresten! Jag börjat planera arbetstiden med hjĂ€lp av stoppuret i mobilen. 60 minuters jobb för att jag inte ska fastna i tecknandet och rĂ„ka överanstrĂ€nga handen, pip. 20 minuters paus för att jag inte ska fastna pĂ„ Facebook i tre timmar, pip. Ăr jag beundransvĂ€rt vĂ€lplanerad eller Ă€r jag bara konstig nu igen?
För att inte sÀcka ihop helt mentalt försöker jag hitta kreativ inspiration ocksÄ. Bland det finaste jag ramlat över pÄ ett tag Àr Fayum-portrÀtt.
Fayum-portrÀtt mÄlades för mumier under den romerska perioden i Egypten. Som man kan se Àr dom gjorda i skiftande stil (och kvalitet), men jag tycker mÄnga av dom Àr sjukt tilltalande. Lite skeva överlag, men blandningen av realism och ikonisering Àr verkligen jÀttefin. Dessutom tycker jag att bÄde mÀnniskorna pÄ bilderna och mÄlningarna i sig kÀnns lÀskigt mycket nÀrmare i tid Àn 2000 Är.
SÄ. Nu vill jag mÄla. Det hinner jag inte. Men glad blev jag, i alla fall!
SÄ frÄgan Àr vÀl vad som gÄr att ta till sig nÀr det Àr min petiga stil som ligger lÀttast i handen. NÄgonstans mÄste det ju ÀndÄ gÄ att anvÀnda det drivet för den Goda Sidan.
Jag fortsÀtter utgÄ frÄn mina Istanbulfoton. Idag, en promenad lÀngs İstiklal Caddesi:
Jag gillar faktiskt linjerna hĂ€r â det Ă€r detaljerat men snabbt, och det funkar i stort sett. Men att fĂ€rglĂ€gga dom var svĂ„rt som fan, dĂ€remot, och jag Ă€r inte sĂ€ker pĂ„ att mitt val blev optimalt…
FrÄgan Àr vÀl: Om det hÀr Àr en serie, hur ser hela sidan ut? Om man anvÀnder vita fÀlt i bilderna: Hur pÄverkar det sidkompositionen, hur kan man anvÀnda ramar / frÄnvaro av ramar / det vita (?) mellanrummet mellan rutorna? Ska det vara rutor?
Och inför nĂ€sta experimentövning: Kan man blanda den hĂ€r Ă€ndĂ„ ganska realistiska stilen med nĂ„got mer cartooniserat, nĂ€r man Ă€ndĂ„ har mer Ă€n en bild pĂ„ sig? Som stadsmiljöer Ă€r det vĂ€l fint, men jag undrar hur jag skulle fĂ„ de skissartade mĂ€nniskorna i de hĂ€r rutorna att leva upp och berĂ€tta…
Jag ville sÄklart kolla upp hur den turkiska seriemarknaden sÄg ut innan jag Äkte till Istanbul, eller om den fanns alls. TyvÀrr var min turkiska för dÄlig för att leta effektivt, sÄ jag hittade ingenting. I Istanbul sÄg jag en serieaffÀr, men den var stÀngd, och sen hittade jag aldrig tillbaka igen. DÀremot fanns det serietidningar i bokaffÀrer, och jag högg tvÄ stycken.
Tidning nr 1 valde jag pĂ„ mĂ„fĂ„ för att omslaget sĂ„g… rĂ€tt svenskt ut? Detta Ă€r Lombak #98, en 64-sidig tidning med vĂ€ldigt blandade upphovsmĂ€n som har gjort serier pĂ„ ca 1-5 sidor var. Till salu för motsvarande 20 kronor.
Random sidor: En vardagsrealistisk serie om en kille som gĂ„r i skolan + Den sorgliga historien om en pojke som Ă€r hĂ€lften korp och har tillverkats av galna nazistvetenskapsmĂ€n + En serie som… öh, heter ”VĂ„r”, i alla fall + En vĂ€ldigt barnförbjuden serie om en elak björn.
NĂ€sta serie Ă€r Uykusuz (”Sömnlös”) #95, som jag valde för att jag typ förstod vad det stod pĂ„ omslaget. En 16-sidig tidning i storformat, ohĂ€ftad, med blandade fĂ„sidorsserier, politiska karikatyrer och korta texter. Det verkar vara ett vanligt upplĂ€gg. Kostar motsvarande 8 kronor.
Random sidor: SmÄ strippar om olika personer + 100% politiskt som ni kan försöka tyda + NÄgonting som förtjÀnade bÀttre fÀrgtryck + NÄgons lilla hörn med smÄ enrutingar.
Sammanlagt kan man vÀl sÀga att jag hittade vÀldigt mÄnga genrer bara i de hÀr tvÄ tidningarna, och att jag inte har nÄgon aning om hur stort serieturkiet Àr, vilka som tecknar, eller hur mÄnga som lÀser serierna. Dom hÀr fanns som sagt i alla bokhandlar, men nöjeslÀsning i allmÀnhet Àr tydligen inte lika stort i Turkiet. Serierna stod i delen dÀr du hittade bÄde fint tryckta kulturtidskrifter och smÄ hemgjorda, hem-hÀftade fanzin:
Jag fÄr Äterkomma nÀsta gÄng jag Àr i Istanbul!
Förstudie som knappast kommer bli nĂ„got mer, för det slog mig att nĂ€r ska jag ha tid att göra en stor digitalmĂ„lning bara för att det Ă€r kul? Kanske till trettonhelgen 2010…
Jag har gillat de tre vise mĂ€nnen som ikoner sen jag var liten och Balthasar var den hĂ€ftigaste pjĂ€sen i julkrubban. För att titta pĂ„ nĂ„got fint och fĂ€rglagt föreslĂ„r jag ”Three Magi” av J.C. Leyendecker istĂ€llet. Leyendecker skippar den symboliska medelĂ„ldern för att klĂ€mma in maximalt antal attraktiva unga mĂ€n i sin mĂ„lning, men det Ă€r ju som sagt Leyendecker…