Titta där! ”Nyheter sommar & höst 2010″, s. 26!

:D

Eftersom omslaget syns i den tryckta katalogen (till skillnad från PDF-versionen ovanför) tänker jag härmed lägga upp det här också:

Eftersom min dator är lite uppfuckad bildskärmsmässigt ska det tryckta omslaget färgkalibreras om lite jämfört med ovan. Jag var lite nervös överlag, eftersom datafärgläggningen raben&sjögren bestämde sig för var något jag inte gjort på ett tag, men nu är jag nöjd. Och jag gillar min logga!

Sss, så tråkigt att sitta och jobba på grejer som man inte vågar lägga upp i bloggen utifall att ens arbetsgivare skulle misstycka. Om några veckor kanske jag kan visa någonting. Men inte än.

EXKLUSIV SMYGTITT: Idag har jag bl.a. skissat en hamster! Bara så att ni förstår att jag är en Riktig Konstnär, oh yah.

Nå, det är inte så hemskt som det låter. Humlor är ju trots allt väldigt söta.

Ett litet hörn från barnboksprojektet:

Två saker (av många!) som jag var intresserad av som liten var faktaböcker för barn + sociala insekter som bin, myror och humlor. Jag gillar fortfarande faktaböcker, och jag gillar humlor också: Hur söta som helst, dom små pälstjockisarna. Kolla humlan som gör uppvärmningsgymnastik på ett grässtrå en kall morgon, och säg att det inte är helt vansinnigt gulligt.

I vilket fall så har jag börjat skissa på en faktabok för barn, som jag vill skicka in till ytterligare en tävling. Jag har ganska exakt en månad på mig att göra manus + exempelsidor om jag vill hinna den deadlinen, sen får vi se hur det går.

Klar klar klar klar klar klar klar klar klar klar klarklarklarklar…

…ja, med akvarellerna alltsÃ¥. DÃ¥ Ã¥terstÃ¥r bara 18 skisser, titeln, skanningaaaAAAHaaah, textmontering och bränning innan postning senast söndag morgon. Men vi fÃ¥r alla vila i graven sen.

För ovanlighetens skull hatar jag inte bilderna som jag annars brukar hata allt jag precis är klar med: Det här är mina bästa färgakvareller hittills, och lÃ¥ngt frÃ¥n min trygga sobra monokrom. Synd att det inte känns OK att skanna och lägga upp här innan tävlingen. Jag är i alla fall stolt även om jag inte vinner. Jag är ocksÃ¥ mycket fattigare om jag inte vinner…

Skräckkonceptet på min arbetsplats blev plötsligt översvept av hundar, barn och miljonprogramshus. Det man kan säga är väl att jag hade blivit gladare om jag snubblat över N&K:s barnbokstävling innan det var en halv månad kvar till deadline, men det kan gå. Eller, det SKA gå. Av tre färdiga uppslag + färdigt omslag + skiss på hela bokjäveln har jag bildmanuset klart och uppslagsidorna skissade och tuschade. Tajt, men inte omöjligt så länge jag skippar annat jobb /socialt liv / äta / duscha, ja ni vet.

Barn + hundar var obligatoriska, miljonprogramshusen har jag hakat upp mig på själv. Det är något stämningsfullt med stora husklossar som tornar upp sig som slutet på en utsikt.

Klotterskiss:

Jag har tecknat sirkus sju miljoner barn i förstaklassÃ¥ldern nu, i olika sorters snygghetsgrad, och bestämt mig för att det jag tycker är roligast är att teckna mer cartoony och mindre vackert. Vad som faktiskt efterfrÃ¥gas… Ã¥terstÃ¥r att se!

Det borde ändÃ¥ vara en stil som lämpar sig till trevligt detaljerade bilder ocksÃ¥. Dessvärre har bÃ¥de min scanner samt den usla gamla kopiatorn som jag just nu har tillgÃ¥ng till bestämt sig för att mina tjocka akvarellpapper är värdelösa, sÃ¥ jag exprimenterar just nu med vattenfärg pÃ¥ vitt papper utan nÃ¥gon textur alls. SmÃ¥bilderna ser bra ut, Ã¥terstÃ¥r en stor bild…

En ålder sju, en ålder fyra-fem sådär.

Jag tänker såhär i efterhand att jag inte skulle haft några tuschlinjer runt figurerna utan tecknat med tydligare linjer under från början istället, för jag gillar varken övergången till akvarell nu eller mitt försök att tuscha bakgrunden också, men ja ja. Första bilden, fler att träna på!

Första veckan i ateljén, i föreningen som förmodligen heter Otecknad (förutsatt att bolagsverket inte krånglar). Jag övar på att rita barn i åldrarna sex till sju år, som jag blivit ombedd av ev. intresserad person. Så!

Jag har annars inte så bra koll på barnåldrar, dom är typ jättesmå ett tag och sen plötsligt är dom stora och pratar med en på riktigt som om dom kan tänka, eller något. Sex-/sjuåringar är större än jag har tänkt på.

Roliga tandgluggar har dom, i alla fall!