Yes, jag har min arbetsplats hemma sen november. Rent produktivt och kreativitetsmässigt och sÃ¥ gÃ¥r det wunderbart, jag har självdisciplin och en planeringskalender. Rent dandyimagemässigt däremot… öööh…

Saker man kan göra hemma:

Minneslista: 1) Börja lägg in pauser i planeringskalendern. 2) Oavsett hur mycket det är att göra, ta dig ut från huset och umgås med någon annan än Krisse. 3) Skägg ligger inte i dina gener GE UPP :(

(klicka & se hela serien!)

Det är inte det att jag inte gjort något sen sist, tvärtom har jag börjat jobba med blyerts + akvarell och gjort lite grejer som blivit rätt fina. Jag har bara pausat för att ifrågasätta HELA MIN EXISTENS som någon sorts berättare över huvud taget. Ja, ni vet. Eller jag vet, det är inte som att det inte är en återkommande känsla. Ge mig ett par dar: Jag överlever, och det gör min idé också.

Det är tråkigt att inte kunna visa något man jobbar på! Därför, en liten smakbild från Småfolk, klippt ur sitt sammanhang.

Framsidan för min Mylingserie, i tre arbetssteg. Annars ska den ju bli tryckt så småningom, så för att se resten av sidorna, håll koll på Mylingarna.

Nytt Ã¥r, slut pÃ¥ ”lovet”, Ã¥ter till den hÃ¥rda verkligheten. Fast det här projektet ska bli jättkul, det hÃ¥rda blir att klämma in den med allt annat som ska bli gjort. Jag sitter med ett 14-sidigt bildmanus att börja jobba med, och eftersom serien ska publiceras om allt gÃ¥r som planerat ska detta inte läggas upp. Bara arbetet med första sidan…

Jag hade planerat att jobba i en blandning av akvarell, tusch och gouache igen. För att inte sitta och behöva göra mitt vanliga omständliga arbete med omteckning tänker jag ha ett färdigt färgmanus för varje sida. Detta gör jag genom att lägga grÃ¥skala pÃ¥ skissidorna med datorn…

Jadetärvälliteomständligtändå, MEN, nu kan jag i alla fall begränsa sluttecknandet av varje sida till en fysisk sida. Inte två, som jag brukar. För då kan jag höja det en detaljnivå och måla/tuscha direkt.

Det ska alltså upp på en nivå motsvarande konceptskisserna. Skissmanuset är tecknat i A6-storlek. Det allra första klottermanuset var dock ännu sötare:

Nej, jag skäms inte! Eller jo, jag skäms…

Ja, då har jag fått mitt första återkommande betalda serietecknarjobb, då. Det är roligt, men vi får nöja oss med en väldigt liten förhandstitt.

Istället kan ni läsa den lilla serien jag gjorde om min lön:

(Klicka så blir den större)

1 st. förstasida (av 5). Stadsmaskinen ska bli hälften av ett dubbelfanzin där ”Port” är andra halvan, som ska vara klart till SPX, hade jag planerat. Klicka sÃ¥ blir det större.

Uppföljare till den självbiografiska serien vi gjorde under ”galagoveckan” dÃ¥ Johannes Klenell var här. Vilket inte säger de flesta nÃ¥got, eftersom exakt tvÃ¥ personer utom mig har läst den.

Jag gillar teckningsstilen, och denna är i alla fall inte obehagligt självbiografisk, hoppas jag. Självbiografiska serier är svårt (för mig att hantera). Om jag får den tredje, längre delen i serien gjord kanske jag kan lägga upp även den första.