Egentligen två bilder, att hänga i varsin långsmal ram, förmodligen på Lyckotal. Jag köpte ramarna och satt och flummade ihop teckningar åt dom bara på skoj, för en gångs skull. Den första blev bättre än den andra, tydligare och lugnare, tror jag. Men men.
Nostalgikick för mig, som brukade teckna sjukt mycket svart/vit ful-Art Deco-ish förr i tiden. Oavsett hur man vrider och vänder pÃ¥ det har jag dock suttit ett helt gäng timmar och Ã¥stadkommit den ”negativa spegelbilden”, alla visuella clichéers urmoder. Men jag bryr mig int’!
(Jag har sagt tidigare att jag vill göra en serie med ”person som symboliserar en Abstrakt Idé, hallÃ¥ Mucha”-pasticher i art noveau-stil, med män istället för de vanliga brudarna, och hävdat att det är det som är poängen. NÃ¥got Ã¥t detta kunde ju det här vara ocksÃ¥. Det är dock en halv lögn, för jag tycker helt enkelt att det är jävligt kul att teckna sÃ¥här ♥)